Men icke att förglömmas, asfint turkost nagellack och den vackraste konserten någonsin. Det kan man inte bli sur över.
Göteborg var också jävligt vackert. Vackert folk. Känslan av att gå hem mitt i natten, årets för mig första sommarnatt, till
tonerna av King for A Day och Billie Joes uppmanande "I said EhhhOhhh" och publiken som svarar tillbaka, det var för
mig magiskt. Jag var levande. När jag satte mig på bussen som skulle ta mig hem till stockholm igen, kunde jag inte hejda mig själv; jag smålog för mig själv och tänkte: Fan jag gjorde det, ingen kan detta ifrån mig. Allt vackert som jag har
uppleft idag, alla människor jag har träffat idag, igen kan ta det. Jag visste att de fortfarande spelade för fullt på Ullevi just när jag satt där på bussen. Men det gjorde inget. De två timmarna som jag endå fick, var guld för mig. Man skulle
nästa kunna tro att jag stod längs fram och lyckades bli uppdragen på scen (så salig som jag nu är efteråt). Men sanningen
är den att jag hade sittplats. Energin, passionen och närvaron var uppe i 110% den kvällen, och jag skojar inte.
Oj nu kom Emma hem. *emma hemma emma hemma*. Så, det blev ett bra avslut som ramar in hela inlägget med elegans. HEJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar